Bokrekommendation #1: Filosofin i sängkammaren – eller De omoraliska lärarna
Skriven av: Markis De Sade, 1795
Förlag/Översättare: Vertigo Förlag/Hans Johansson
Originaltitel: La Philosophie dans le boudoir
Sidoantal: 258
Markis De Sade, som är ökänd för sina kontroversiella moraliska ståndpunkter, skrev detta pornografiska och filosofiska verk 1795 i efterdyningarna av den franska revolutionen. Historien utspelar sig på en herrgård i Frankrike där de tre libertinerna Madame de Saint-Ange, hennes bror Friherren de Mirvel och bögen Dolmancé har fått i uppdrag av en ung flickas far att under två dagar skola henne i de libertiniska principerna om njutning – den femtonåriga flickan Eugenie har nämligen uppfostrats av sin strikt religiösa mamma, vilket har satt spår i den kyska flickan.
Boken är uppdelad i sju stycken dialoger, varav den femte innehåller en över femtio sidor långt utdrag från en pseudopamflett som beskriver omsättningen av de libertiniska principerna i ett republikanskt statsskick – legalisering av mord, våldtäkt och stöld; ständig hånande av religion, omvänd altruism och barn som uppfostras av staten! Detta är den filosofiska delen av bokens innehåll. Filosofin som libertinerna här förespråkar, kan sägas fortfarande vara kontroversiellt idag, nästan 200 år efter Sades död. Generellt sett så verkar man vara väldigt fascinerad av mannen Marquis de Sade, men undgår dock hans verk, vilket är synd. Därför gläds jag åt att Vertigo tagit ett viktigt initiativ.
Introduktionen, Till Libertinerna, är en uppmaning till läsaren att följa de instruktioner som förekommer i boken.
”Vällustingar i alla åldrar och alla kön. Det är enbart er jag skänker detta arbete ; hämta er näring ur dess principer, de omhuldar era lidelser och dessa lidelser, för vilka intetsägande och likgiltiga moralister skrämmer er, är de enda medel naturen utnyttjar för att komma människan tillhanda med de bilder den har av henne, lyssna bara till de läckraste lidelserna, deras röst är den enda som kan leda er till lyckan.”
Man brukar säga att markis de Sade är en produkt av sin tid. Det är visserligen sant, men han är också en unik författare, både då och nu. Aldrig har filosofi och erotik blandats så här.
Att boken är skriven i dialogform medför också att själva sexakterna också är skrivna i dialog, dvs. huvudpersonerna säger rakt ut vad de gör… ett exempel:
Dolmancé
Guds död, vilken njutning denna förtrollande stjärt skänker mig, å! Guds kuk, låt oss spruta alla fyra på samma gång… Gud i helvetet, jag tror jag dör… jag ger upp andan, aldrig i mitt liv har jag fått en mer vällustig utlösning!
Och så fortsätter det så, med lite filosofiska inslag mellan akterna. Det kan vara av intresse att veta vad som förekommer i sexakterna – som alltid (med markisen) så dominerar analsex, eller sodoms njutningar som han kallar det – det höjs till skyarna och anses vara mer hygieniskt än vaginalt (vilket förstås är fel). Vid sidan av detta är det framförallt oralsex, incest, petting, deflorering och ett ganska kul avsnitt med flatulering.
Det här måste läsas. Det är den mest egendomliga och fascinerande läsning jag hittills stött på. Dock så kan nog några finna verket stötande. Bör man läsa det som en parodi? Nej, anser jag, då det skulle reducera en del av bokens styrka.
Stundtals kan det bli lite träligt att läsa, då det är lite repetitivt, men inte desto mindre underhållande och framförallt roligt – jag fann mig skratta ett flertalet gånger – att deras kinkytalk består i att säga ”Guds död” är… ja, vad säger man? Fascinerande. Konstigt. Anmärkningsvärt. Snuskigt. Förskräckligt. Provocerande. Och alldeles, alldeles underbart.
Den är lite över 20 minuter lång
