Jag har samlat på mig ganska många ursäkter varför jag inte skrivit på ett tag, men detta skall jag bespara er med. Däremot vill jag bara påpeka att bloggandet inte är någon prioritet, utan snarare en hobby jag ägnar mig åt några gånger varje månad. Jag vet inte om det är för sent för att säga det, men… God Jul och ett Gott Nytt År!
Hursomhelst… jag planerar att skriva två inlägg; ett om värdeteori och ett om feminismen som koncept (integrerat i ett inlägg om sexpositivism), men vill först presentera några radikalfeministers syn på objektiva värden och hur dessa värden är… kvinnoförnedrande! Ja, ni läste rätt. Därav måste jag först ytligt redogöra för vad värden är och vad det innebär att de är objektiva.
När vi talar om värden bör vi skilja på personliga preferenser och principer. Jag kan t ex erkänna ett högre hierarkiskt värde på mig själv och de jag älskar men ett lägre värde till främlingar (dock potentiellt högt värde). Således värderar jag de jag älskar högre. Objektiva principer, i motsats till de personliga preferenserna, är något som är oavsett människans eller något annat djurs inflytande. Dessa kan t ex vara axiomen (existensen existerar, identitetslagen, medvetandet), reglerade konstanta värden som grundämnenas frys- och smältpunkter, osv. osv. Detta kan sammanfattas i att personliga preferenser är något ‘att ha’ medan objektiva principer är något ‘att vara’. När vi talar om objektiva värden talar vi således om värden som objektiva principer. Jag kommer att, som sagt, vid ett annat tillfälle beskriva detta på ett djupare plan.
Via Richard Dawkins bok Unweaving the Rainbow letade jag fram den här artikeln av Noretta Koerge (professor i historia och filosofi) om den radikalfeministiska synen på kvinnor i relation till vetenskapen och de objektiva värdena. Här är ett utdrag från artikeln.
Feminists add a new twist to this old litany of repudiations of analytical reasoning by claiming that the standard norms and methods of scientific inquiry are sexist because they are incompatible with ”women’s ways of knowing.” The authors of the prize-winning book with this title report that the majority of the women they interviewed fell into the category of ”subjective knowers,” characterized by a ”passionate rejection of science and scientists.” These ”subjectivist” women see the methods of logic, analysis, and abstraction as ”alien territory belonging to men” and ”value intuition as a safer and more fruitful approach to truth” (Women’s Ways of Knowing, by Mary Belenky et al., p. 71).
[...] Some feminists, for example, have claimed that the pain of childbirth is a social construction that would disappear in a more women-positive society and that the biological classification of human beings into two sexes is inspired by the political desire to clearly demarcate those who are to dominate from those who are to be oppressed.
Det framkommer tydligt i artikeln hur oerhört kollektivistisk och destruktiv radikalfeminismen är… faktum är att dessa påståenden är löjligare än att t ex påstå att kvinnor är mer i kontakt med sina känslor än män. Det är också, som Richard Dawkins påpekar, en förolämpning mot kvinnor (såväl som män) att påstå att förnuft och logik är ett av mannens instrument för att förtrycka kvinnor. Det är även ett incitament till att utesluta kvinnor från vetenskapliga jobb – även om de vetenskapliga sysselsättningarna domineras av män är det löjligt att säga att det inte passar för kvinnor då den vetenskapliga metoden inte är något för den subjektivistiska kvinnan. Hur absurdt är inte detta? Var Marie Curie (första kvinnan att tilldelas ett nobelpris) en… förrädare? Såklart inte. Vi utgår alltid från verkligheten, vare sig vi vill eller inte, vare sig det är irrationella eller rationella drag – om vi hoppar från ett stup kommer vi att dras ner oavsett vad vi känner inför gravitationen. Kvinnor är inte mer eller mindre objektiva än vad män är. Den som påstår annat är en radikalfeminist!
Den är lite över 20 minuter lång
