Det här är en fortsättning på en serie artiklar om ateism, teism och agnosticism. Läs föregående del här.
I följande text kommer jag att definiera några olika förekommande trosuppfattningar och frånvaro av trosuppfattningar. Innan jag börjar vill jag tipsa om Ut ur kyrkan.se som är en utmärkt sida för den som planerar att gå ur kyrkan – klicka på formulär för att skapa ett PDF-dokument som sedan kan skrivas ut. Därefter finns det en sökmotor där du kan leta upp adressen till den församling du är medlem i. Tack till klorofyll som skickade länken till mig!
Teism – Doktrinen att det finns en eller flera gudar som skapade och kontrollerade universumet. Det är viktigt att vi skiljer mellan stark teism och svag teism, där den starka teismen hävdar att man med bevis kan påvisa Guds existens och den svaga att Guds existens inte kan bevisas utan ligger utanför den vetenskapliga metoden (omfattas av de som förespråkar NOMA (Non-Overlapping Magisteria) som jag kommer att ta upp lite senare).
Monoteism – En trosuppfattning på en gud.
Polyteism – En trosuppfattning på två eller flera gudar.
Agnosticism – gnosis kommer av det latinska ordet för ”kunskap” och prefixet A betyder ”frånvaro av” – alltså frånvaro av kunskap. Den agnosticism som jag kommer prata om kommer röra agnostisk teism; alltså att det inte kan finnas någon kunskap om Guds existens.
Ignosticism – En variant av agnosticism men inte med agnostikerns utgångspunkt om uteblivande kunskap om guds existens – istället är begreppet ’gud’ meningslöst och frågan om Guds existens är nonsens utan logiskt innehåll och meningsfulla svar.
Deism – En gudsuppfattning som hävdar att det finns en transcendent och personlig Gud som förvisso skapade världen men inte griper in och påverkar världens gång. På engelska en så kallad non-interventionist God. Exempel på deister är Voltaire och Diderot.
Panteism – Världsåskådning som utgår från att universumet och Gud är ett och samma. Gud är en immanent abstrakt opersonlig entitet som är del av den mundana världen. Exempel på panteist är Spinoza. Det finns även varianter av denna åskådning, som pandeism och panenteism – jag kommer dock inte gå in något djupare på dessa utan lämnar det med Richard Dawkins ord från The God Delusion, sid. 40 (Black Swans utgåva): ”Deists differ from pantheists that in that deists God is some kind of cosmic intelligence, rather than the pantheist’s metaphoric or poetic synonym for the universe. Pantheism is sexed up atheism”.
Nu när vi har fått det där överstökat vill jag gå in närmare på ateism och vad det innebär att vara ateist, antingen fullt ut eller till en viss del. Ateism är, i grund och botten, en frånvaro av tro på en eller flera gudar. Ateismen är alltså endast begränsad till gudar och inte till någon annan chimär varelse, som, låt oss säga: vättar och troll. De vanligaste attributen hos en monoteistisk gud är evig, allsmäktig, allestädes närvarande och allvetande (de motsättningar som dessa attribut ger upphov till kommer jag också gå in på senare).
Ateisterna tillkännager sig inte till ett system utan det enda de har gemensamt är en frånvaro av tro på Gud. Dock finns det en skillnad på ateism och ateism, som jag här kommer att tillföra begreppen stark och svag ateism. Som jag påpekade i föregående artikel i den här serien så är jag stark ateist. Stark ateism (eller positiv/implicit ateism) hävdar att det inte finns någon Gud av ett antal olika skäl, däribland för att det uppstår en konflikt mellan gudarnas attribut och att de inte sammanfaller med verkligheten. Den svaga ateismen (negativ ateism) brukar ibland tillskrivas ordet agnosticism (om detta stämmer kan diskuteras). Värt att påpeka är att det finns agnostiska teister som menar att vi inte kan uppnå full kunskap om Gud.
Ateister behöver inte motbevisa gudars existens. Bevisbördan ligger hos de som hävdar ett positiv. Jag kan förvisso bevisa att det inte finns en liten rosa elefant på mitt skrivbord. Men så fort man hävdar att den även är osynlig samtidigt – då behöver jag inte motbevisa dess existens lika mycket som jag inte behöver bevisa att det inte finns gröna gremlings på andra sidan månen som studerar Heigels filosofi iförda sockor tillverkade av brynja. Dock så måste teisterna först definiera sin gud så utförligt som möjligt för att kunna bevisa sin guds existens – då kan det passa sig för ateisten att påpeka de fel som uppstår i definitionen av gudsbegreppet. Detta är exakt vad jag kommer att ta upp tills nästa gång.
Mer läsning:
http://www.positiveatheism.org/
http://www.ateism.se
http://blog.ateism.se/
http://www.ateism.egoist.se
Övriga delar i serien Ateism, teism och agnosticism:
1 – Introduktion
2 – Definitioner och ateism
Etiketter Ateism, teism, agnosticism, gudshypotes, metafysik, epistemologi, Richard Dawkins, panteism, deism, panenteism
november 9, 2007 kl 4:53 e m |
Bra genomgång.
Själv är jag ignostiker. För mig personligen är det en starkare form av ateism (även om det säkert finns människor som inte håller med mig). Jag godkänner helt enkelt inte teisternas problemuppställning om övernaturliga väsen som korrekta teser att ta ställning till.
Bra att du tipsar om vår lilla site (uturkyrkan.se) också
november 10, 2007 kl 12:30 f m |
Tack så mycket för kommentaren
Jag är inte särskilt beläst i ignosticismen men tillräckligt för att förstå att dess utgångspunkt korrelerar väl med den starka ateismen. Vid tillfälle skall jag se till att läsa på om det.
Inga problem ^^ Jag har, som nämnt tidigare, inte gått ur kyrkan ännu men jag jobbar på det (att en skrivare ska vara så svår att få tag på!).
november 30, 2007 kl 12:01 e m |
Spara blanketten som en PDF och skriv sedan ut den på jobbet/skolan/biblioteket
januari 3, 2008 kl 10:31 e m |
1 Finns universum?
2 Finns det någon logisk förklaring hur ett universum kan uppstå från absolut ingenting?
3 Finns det nån logik i var universums gränser är?
4 Kan det finnas en kraft som agerar utanför logiska mönster och utanför mänsklig kunskap?
5 Kan vi hitta på ett namn på en sån kraft?
Ja- och nej-frågor är lätta att svara på. Men man kan lätt bli förbryllad av sina svar…